Direktlänk till inlägg 9 februari 2011
Tiotusentals frihetstörstande egyptier återupptog folkfesten på Tahrirtorget i Kairo på söndagen med demonstrationer och musik. Kravet från aktivisterna är entydigt: president Hosni Mubarak måste avgå. Inga eftergifter, som upplösningen av ledningen för Mubaraks parti NDP häromdagen, ändrar på detta.
Bland befolkningen i övrigt har det dock möjligen börjat infinna sig en viss trötthet och splittring.
Demokratirörelsens fredliga kamp mot en förtryckande regim förtjänar allt tänkbart stöd. Mycket talar också för att det är en tidsfråga innan diktatorn tvingas bort. Men bortom det revolutionsromantiska ruset pockar en avgörande fråga på svar:
Vad skall komma sedan?
På söndagen inleddes diskussioner mellan regeringen, företrädd av vicepresident Omar Suleiman, och representanter för delar av den fragmentiserade oppositionen, inklusive Muslimska brödraskapet. Samtalen är en direkt konsekvens av det folkliga upproret och i sig en delseger. Framför allt är de nödvändiga.
Övergången till demokrati och fria val kan bli en komplicerad och utdragen process. Den är inte avklarad för att Mubarak försvinner. I synnerhet inte i ett land där regimen har dominerat det politiska livet i flera decennier, säkerhetspolisen brutalt tystat oliktänkare och meningsmotståndare inte fått utrymme att organisera sig.
Utan en plan och en struktur för hur landet skall ställas om är risken uppenbar att Egypten går ur askan i elden. Anarki eller ett islamistiskt maktövertagande med sharialagar är något annat än vad revoltörerna kämpat för under de senaste veckorna.
En central del i det mödosamma arbetet för en fungerande demokrati är att få en ny konstitution på plats. Enligt uppgifter på söndagen mynnade dialogen mellan regeringen och oppositionen ut i en överenskommelse om att bilda en kommitté som skall föreslå ändringar i författningen. Dessutom skall Suleiman ha accepterat att upphäva de hatade undantagslagarna så snart säkerheten tillåter och öppna för yttrandefrihet.
Det verkar lovande, men oppositionen var inte övertygad:
”Ingen vet vem som pratar med vem i det här skedet. Det hela hanteras av militären och det är en del av problemet”, sade Mohamed ElBaradei, en enande kraft inom oppositionen.
Trycket på demokratiska förändringar måste fortsatt vara högt, både inom och utanför landets gränser.
Höjda skatter, lyder stridsropet från S-kvinnorna, som igår presenterade rapporten Mer vård för pengarna och mer pengar till vård. ”Ska vi ha en bra rättvis sjukvård kommer det att kräva resurser. Då kan man inte tävla om skattesänkningar ell...
Centerpartiet är darrigt, Kristdemokraterna skakade. Medan Moderaterna blir större och större i opinionsmätningarna blir C och KD bara mindre. Snart är de försvinnande små. Krisens kastvindar har hotat att blåsa bort både Maud Olofsson (C) och &nda...
Rädda Barnens årsrapport om barnfattigdom kommer med fler frågor än svar. Där jag sitter och skriver detta, på ett kafé i centrala Malmö, är det svårt att tro på den dystra rapporten. Tonårstjejerna vid bordet intill knappar på sina nya mobiler m...
Från London fortplantas i dagarna en ny bild av Sverige över världen: En ociviliserad bananmonarki med en rättsskipning som mer liknar Egyptens än Storbritanniens. Där ondskefulla åklagare är emot män och inte följer de juridiska procedurer som gäl...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|